γεια!
(hej på grekiska, om man nu litar på såna där översättningssidor)
Fotografering av frisörer idag, jag känner mig nöjd.. av de lilla jag nu gjorde.
Bilderna ser bra ut och nu återstår bara att fixa dom i datorn, vilket jag nog är kassast på, men.. med lite hjälp av lärare och sörjande kompisar så går det nog, hoppas jag.
Efter en mycket hård(?) "arbetsdag" så begick sig en förut trött Lundström, en cola sugen Jocke en rökande Fredrik och en lika borta Hannah upp till stan,
det var ju dags för premiér fik på "som hemma", det var kul.
Vi satt oss vid fönstren, där vi tittade ut över människorna och spekulerade över saker och ting.
Jag skulle kunna sitta så i en evighet. Och vi kom fram till några saker, en sak som inte lämnat mitt huvud än är,
VARFÖR går alla kvinnor som har en barnvagn framför sig så fort?
Alla verkligen älgade fram där över torget. Dom vi inte kände igen gjorde vi våra egna, säkert mycket osannorlika, berättelser om. Alla kände att dom kunde öppna upp plånboken, men jag var snål och köpte bara en te.
Lundström och Fredrik hittade riktiga funky muffins som de köpte, stora var dom också,
som de tryckte i sig, jag blev nästan lite avundsjuk medans jag satt där och sörpla på mitt varma vatten med citronsmak och en sockerbit i.
Men gütt är det!
Kom och ta mig med storm någon, jag känner mig uttråkad.
Bilderna ser bra ut och nu återstår bara att fixa dom i datorn, vilket jag nog är kassast på, men.. med lite hjälp av lärare och sörjande kompisar så går det nog, hoppas jag.
Efter en mycket hård(?) "arbetsdag" så begick sig en förut trött Lundström, en cola sugen Jocke en rökande Fredrik och en lika borta Hannah upp till stan,
det var ju dags för premiér fik på "som hemma", det var kul.
Vi satt oss vid fönstren, där vi tittade ut över människorna och spekulerade över saker och ting.
Jag skulle kunna sitta så i en evighet. Och vi kom fram till några saker, en sak som inte lämnat mitt huvud än är,
VARFÖR går alla kvinnor som har en barnvagn framför sig så fort?
Alla verkligen älgade fram där över torget. Dom vi inte kände igen gjorde vi våra egna, säkert mycket osannorlika, berättelser om. Alla kände att dom kunde öppna upp plånboken, men jag var snål och köpte bara en te.
Lundström och Fredrik hittade riktiga funky muffins som de köpte, stora var dom också,
som de tryckte i sig, jag blev nästan lite avundsjuk medans jag satt där och sörpla på mitt varma vatten med citronsmak och en sockerbit i.
Men gütt är det!
Kom och ta mig med storm någon, jag känner mig uttråkad.
-Hannah
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar