Det återstår lite mer än tre veckor kvar på mitt första år på lärarutbildningen. Året har gått otroligt fort. Snart är det dags för sommarjobb.Efter att ha skickat många jobb ansökningar och fått några svar på dem, alla samma, tack, men nej tack. Paniken började krypa och jag måste ha ett sommarjobb. Jag bestämde mig för att ringa min gamla arbetsgivare, något jag helst hade sluppit. Jag får tummen upp och blir ombedd att komma iväg på intervju fredagen samma vecka.
Fredagen kommer och jag går iväg. Jag tänker tillbaks på året innan och tänkte att det är nog inte helt omöjligt att jag gick precis här vid den här tiden förra året. Min kropp fylls av allt annat än längtan tillbaks till detta arbetet. Jag får några frågor av hon som intervjuar mig. Efter jag berättat att jag jobbat där tidigare säger hon att det är självklart att hon vill anställa mig. Jag får hemåt, men mycket blandade känslor. Glad för att jag inte behöver gå arbetslös i sommar. Lite förkrossad för jag måste spendera hela min sommar där, utan någon som helst ledighet. Jag försöker intala mig själv att det inte är något permanent. Jag kommer hem och sätter mig. Jag stirrar ut ur fönstret. Jag hör hur någon går i trappuppgången, jäkla dörr o vara allt annat än ljudisolerande.. Jag ser hur Esbjörn springer ut i hallen i hopp om att det är någon snäll själ som ska in hit. Det var ingen som ville in hit, det var bara brevbäraren. Jag hör en stor smäll när brevinkasstet stängs igen. Tänker att jag kan ta hand om reklamen senare.
Det går en stund och jag går ut mot köket. Jag tar upp högen med post och slänger den på köksbordet. I högen med onödig reklam så ligger ett brev adresserat till mig. Det är från verket i hemstaden, som jag sökt jobb till. Ännu ett "Tack för din ansökan, sök igen nästa år". Jag öppnar brevet till slut. Till min förvåning står det att jag har fått jobb där i sommar.
Allt jag hade kännt någon timme innan över det andra jobbet försvann. Jag får ungefär lika mycket för att jobba halva tiden. Jag får mitt sommarlov ändå.
- Hannah
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar